Sidan laddas

Systrarna Eriksson

Systrarna Eriksson


Gullan och Anna är systrar. Anna minns tiden före, då ett småsyskon var på väg. När mor Ingeborg åker till BB får de motorstopp på bilen, en taxi fick ta vid. Det var mitt i natten och de stod vid ladugården vid Nyboholm på infarten till Ulricehamn. Så började livet med Gullan. –Att få ett handikappat syskon, den insikten växte fram under under några år.
–Jag minns hur tårarna rullade när det blev klart att Gullans skolgång skulle ske på ett skolhem. Hur hemskt jag tyckte det var att en 8-åring måste flytta hemifrån, säger Anna. Åren gick, Gullan och Anna fick två syskon till, Per och Eva. Per omkom i en motorcykelolycka en vecka innan sin 18-årsdag. Gullan sa ofta ”Per i himlen” och grät en stund. När tårarna slutat rinna sa hon ”gott att gråta”.

 


När Gullan var åtta år skulle hon enligt den tidens regler flytta in på ett skolhem 15 mil bort. På loven fick hon dock vara hemma hos familjen, när terminen åter skulle börja brukade hon gömma sig i ladugården, eller i skogen för att slippa återvända.

 


Musik var en viktig del av livet. Under uppxäxten spelade mor Ingeborg psalmer och kända kristna sånger som ”Ovan där” och ”Blott en dag”, dessa sjöng Gullan så fort det fanns tillfälle, även senare i livet. Under 90-talet spelade hon eltrummor i ett band som hette Benny-Rolands. –Jag är en trumstjärna, sa Gullan.

 


Trots sitt handikapp hade Gullan stor integritet. Vare sig det gällde att klippa håret eller låtvalen på gruppboendets sångstunder.

 


När Gullan trodde hon var ensam, kunde man höra henne prata högt för sig själv. –Fy på dig, de’ var inte snällt gjort, sa hon. Andra gånger kunde Gullan skratta så att hon kiknade för sig själv. Anna tror att hon pratade av sig, bearbetade dagens händelser.

 


På grund av felmedicinering blev situationen värre, Gullan blev trött och alltmer inaktiv. Anna kämpar för sin syster, läkaren vägrar lyssna. Efter tre år lyckas Anna övertala en tandkirurg att vid ett ingrepp även ta ett blodprov. Det visade på ett sköldkörtelfel.

 


Ovan där och Blott en dag, var sånger Gullan alltid ville spela och krävde att få sjunga i vilket sammanhang hon än var. I en film från förr lagar en assistent mat och Gullan sjunger sånger i bakgrunden. – Här står jag och lagar mat medan Gullan står för den andliga spisen, sa hon. Anna spelar med Gullan varje gång de träffas.

 


På julafton får Gullan som vanligt komma hemma till Anna några timmar, precis som de senaste femton åren då de både bott på Gotland. De spelar, sjunger och julfikar. För sista gången kommer det att visa sig.

 


På julottan ringer det i Annas telefon, displayen visar numret till Gullans boende. Beskedet: Tidigt på juldagens morgon 2012 upptäckte nattpatrullen att Gullan inte andades längre. Gullan hade för alltid somnat in.
Anna fick ta ett sista farväl av sin lillasyster.


Två veckor innan gravsättningen får Anna reda på, att den gravplats som deras pappa Göte köpt till Gullan för några decennier sedan, vill man inte längre genomföra kistbegravningar på, vilket varit familjens önskan. Gullan kremeras istället och Anna transporterar själv urnan från Gotland till Södra Vånga kyrkogård i Västergötland, där deras föräldrar och bror redan är begravda.

Anna sänker sakta ner Gullans urna och säger:

– När Gullan var rädd frågade hon alltid : ”Anna är det farligt?”, då svarade jag: ”Gullan det är inte farligt, jag går med dig”. Men dit du går nu kan jag inte följa dig, men det är inte farligt, säger Anna med tårarna rinnande längs kinderna.

Gullan fick leva i 59 år, ett liv till glädje för många.

Top