Erik EngelroTiden går fort och det är över en vecka sedan jag kom tillbaka till Sundsvall. I Visby hann den snöbeklädda marken förvandlas grön och signalera om att livets återvändande. Alltid skönt när våren kommer, det blir lite grann en metafor för ungdomen, nystart och framtidshopp.
Hur som helst så har vinterns grepp om landskapet inte lossat lika fullt ut här uppe i landet, även om snödjupet sjunker i rasande tempo och gatorna är snöfria.
Jag har en lägenhet med inglasad balkong, något som kanske ses som lite lyxigt för att vara student. Jag myser ordentligt av att ha den kan jag lova. Men hittills har den mest nyttjats som förvaring av pappersinsamling och snowboard. Kan glatt meddela att den tjänsten nu övergår till ordinarie tjänst – uterum, för idag var det så varmt att det kunde gå att sitta där när solen lyste in. Vilket den gör på seneftermiddagen, just i tid för middag.
Slutar med lite bilder från min, Josefs, Majas och Erikas eftermiddagsvandringsutflykt. Vi tog oss med bil ut till Alnö och pulsade genom ett naturreservat ner mot det ännu isbelagda havet. Snön i skogen var inte lika hårt gången som inne i stan och fötterna sjönk ner ca en halvmeter ner i snön, lite jobbigt men härligt. Korvgrillning och Zeunerts påskmust stod på menyn.
Så långt för den här gången.
